Fotograferat av Clara under valborg
Energi är något fantastiskt. Det är synd att man inte har ett evigt förråd av energi bara. Så jag orkade med allt man borde orka med att göra. Fast efter Stockholms Internationella Seriefestival mådde jag som en kung! Det är så skönt att gå ifrån ett event och faktiskt vilja göra det igen. Ja, alltså utan att gå genom hela “Aldrig mera!” och några månader senare “Men okej då!”
Så låt oss ta det från början. Åkte till Stockholm under fredagen för att gå på Kristiinas minnesstund. Planen som jag hade uppfattat den var att möta upp Robert och Hanna en stund innan. Lagom tid för mig att byta om till skjorta och se lite finare ut än vad jag vanligtvis gör. Fast tydligen var Robert och Hanna redan inne i minnesstunden. “Gå bara rakt in!” sa Robert och jag det gjorde jag. Antar det var pga. min huvtröja eller något, men direkt efteråt så kom en av vakterna fram och undrade vem jag var. Jag tänkte att det var någon från seriefestivalen och förklarade att jag var med Myskoteket och vi skulle livestreama under festivalen. Sen gick jag vidare och sökte över folkmassan efter Robert och Hanna. Själva ceremonin hade inte kommit igång ännu. Sen såg jag alla vackra tavlorna föreställandes Kristiina och det började svida lite i ögonen..
Då dök samma vakt upp igen (!) och frågade mig om jag visste vad detta var och “du kände väl Kristiina i alla fall?” Jag nickade med troligtvis rätt gråtfärdiga ögon och han gick iväg igen. Så här i efterhand känns hela grejen med vakten mindre jobbig än vad den var just då. Flydde i alla fall in genom folkmassan och ställde mig borta vid DJ-båset. Sen började den vackraste finska sången jag hört på många år och jag stod där ensam och grät. Tillslut hittade även Robert och Hanna mig. Då passade jag på att gå lite åt sidan och byta om. Minnesstunden var i alla fall väldigt fin. Om jag dör någon gång vill jag också ha en sådan fin. Fast som det sades under ceremonin; Det är synd att man inte kan få gå på sin egen minnesstund.
Efteråt drog vi till Hannas föräldrar som kanske är några av de coolaste föräldrarna i världen varje gång man träffar dem. Helt tomma på fördomar, krav och så sjukt intressanta att lyssna på. Det är också rätt intressant att se hur olika familjer är mot varandra. Det är t.ex. en vanlig grej i Hannas familj att de håller händer med varandra. Väldigt gulligt.
Robert och jag intervjuar Simon Gärdenfors. Hamstur som fotograferat.
Sen under lördagen var det dags för det riktiga jobbet på festival för oss! Ja, för alla som inte följt mig på twitter eller läst på Facebook så var jag där tillsammans med mina underbara vänner från Myskoteket och hade en live-show. Vi intervjuade serieskapare, serievetare och filmade reportage. Allt kommer så självklart upp online när vi väl redigerat klart allt. I skrivandets stund så finns i alla fall ett besök inne i kolikgrottan uppe.
Det kändes så extremt inspirerande att vara omgiven av personer som kan spendera tjugo minuter åt att diskutera ljudeffekter i serier utan att det blir konstigt. I år hade någon främling nominerat Krig RAWR! till seriefrämjandets fanzinepris också. Varken jag eller Mirjam har någon aning om vem som nominerade oss. Så bara det kändes rätt stort! Vi vann inte men en nomination tycker jag är tillräckligt. Samt så var det flera som på marknaden undrade när hur det går med serien. Svaret är att jag väntar på andra kapitlet från Mirjam. Rätt stolt över hela Krig RAWR! faktiskt. Hoppas vi någon dag når slutet. Handlar väl mest om tid bara.
Massor av vänner under valborg. Jag syns lite längre bak. Jon som fotograferat.
Sen så har vi förstås valborg. TombS valborg som jag nu gjort till tradition. Ja, alltså.. Jag ändrade mitt namn förra året på Facebook till TombS valborg under valborg. Nu när jag gjort det en gång till har det alltså blivit en tradition. Eller vänta det kanske var tre gånger för att det ska räknas som en tradition? Aja, valborg! Jag överlevde valborg så som förväntat. Vi började med att dra till forsränningen runt 08 och satt där och drack frukost. Sen drog vi till som vanligt till Ekonomikum och drack lunch. Sen hade jag som plan att vi skulle dra till mitt tak och grilla. Så vi samlade ihop ett gäng vänner och drog till Flogsta.
Tydligen hade någon jävel kastat grejer från taket och taket var låst! Så vi drog ner till där man nästan alltid brukar grilla och hängde ett tag. Sedan ringde flera vänner och sa att det var fest borta vid Kantorsgatan. Så dit drog samtliga och det blev en mycket trevlig och chillad tillställning. Jag lyckades övertala Nora att ta sig till festen också. Så då blev festen ännu bättre!
Runt midnatt drog jag, Clara, Tull, Ylva, Adam, Jason, Maddoc och Cissi hem till mig och lyssnade på musik en stund. Sedan kände jag att alla som skulle sova hos mig hade börjat somna. Så Adam, Jason, Maddoc och Cissi drog iväg. Då var väl klockan 02 tror jag? Ylva, Clara och Tull hade somnat i min säng. Försökte väcka dem så jag kunde få bädda fram madrassen. Vilket inte gick så bra. Så jag satt mig på golvet och tittade på Pocahontas tills Clara vakna. Hon hjälpte mig att väcka alla och sen somna samtliga.
Nästa dag var det bakisdagen. Inget skrikande och röda fanor för mig inte! Jag hade dock haft lite framförhållning och ätit en gurka innan jag somnade. Så blev inte allt för bakis, mest seg. När jag hade återhämtat mig och folk hade åkt hem grillade jag med flera av mina fina vänner. Ja, alltså. Jag kan inte få nog av att påpeka hur många fina vänner jag har omkring mig! Här, där, nära och i fjärran! Jag blir så glad! Här vänner. Ha lite mer utropstecken: !!!!
Sämre slut på en månad har man ju haft. Nu börjar dock verkligheten sjunka in igen. Skolstress och drama. Sådant orkar jag inte. Fokuserar på det positiva!
Grillar i solen med vänner. Foto av Emma.
Exempelvis under fredagen så blev det påskmiddag och fest hemma hos Albin. Jag träffade lite vänner, fick god mat, drack och diskuterade allt mellan himmel och jord. Blev även kameraman till ett väldigt kaotiskt avsnitt av 
